Kommunikationskonsult på Österlen

Det har varit så otroligt roligt att ha fått prata med folk som har valt bort ett storstadsliv och etablerat sig på landsbygden. Tidigare har jag pratat med Daniel och Anders, och nu kommer turen till min första Österlen kontakt – Cecilia Granquist.

Cecilia är coach och föreläsare inom kommunikation. Hon håller kurser båda via webben och inför publik, och driver sitt företag ifrån Baskemölla på Österlen.

Inflyttad från Malmö med man och två barn startade familjen med ett sommarhus på Österlen men förälskade sig så mycket i trakten att de två år senare bestämde sig att flytta hit permanent. Cecilia kände att hon kunde fortsätta med sin verksamhet även ifrån Österlen, även om distansarbete var mer av en utmaning 2004 än det är idag när familjens hus har fiber.

I Malmö arbetade Cecilia mest med stora företag men hon hade en önskan om att hjälpa mindre företag och företagare med kommunikation och att få deras verksamheter att växa. Kommunikationsutveckling är dock något som små företag ofta inte känner att de kan lägga pengar på, då de kanske inte vet hur en sådan investering kan ge avkastning. Genom flytten till Österlen och arbete med Skånes många små företag på landsbygden, har dock Cecilias önskan gott i uppfyllelse och hon arbetar numera mest med mindre företag och privatpersoner. Det har också gett henne en stark anknytning till bygden, då många av hennes kunder verkar på Österlen.

Hur hennes kundkrets växte och utvecklades är en studie i hur nya idéer kan komma från olika håll och hur ett kontaktnät kan hjälpa till att öppna upp nya möjligheter: När Cecilia först flyttade till Österlen fortsatte hon att arbeta med sina existerande kunder men engagerade sig även lokalt, bland annat i nätverket Qlara för kvinnor verksamma på Österlen. Genom ett aktivt engagemang i föreningen skaffade hon sig inte bara vänner utan också nya kunder. En av hennes Qlara kollegor tipsade henne 2007 om att Länsstyrelsen, med hjälp av EU bidrag, skulle satsa på småföretagande och diversifiering inom jordbrukssektorn. Cecilia skrev då ihop de idéer hon hade kring utbildningar inom kommunikation och företagstillväxt som skulle kunna hjälpa småföretagare på landsbygden, och blev godkänd som leverantör av dessa under Länsstyrelsens program. Tillsammans med en kollega från nätverket Qlara började sen Cecilia ordna kurser för småföretag i Skåne län 2008, många av dem med gårdsbutiker eller andra företag med jordbruk och landsbygdsanknytning.

Sedan dess är landsbygdsföretagare en väldigt stor del av Cecilias verksamhet och på så sätt har hennes kundkrets förändrats sedan flytten till Österlen. Även om hennes kurser ingår i Länsstyrelsens utbud för småföretagare i Skåne, Kronobergs och Västra Götalands län så måste Cecilia själv marknadsföra sina kurser. Hon nätvekar aktivt för att nå nya kunder men hon har även märkt att Facebook är kan vara det bästa sättet att nå ut till småföretagare. Hennes eget nyhetsbrev når alla hennes tidigare kunder och hon har en stor andel återkommande klienter som går flera av hennes utbildningar.

Genom att nischa in sig samt att arbeta aktivt på lokal basis, har Cecilia byggt upp en verksamhet på Österlen som ger henne samma finansiella stabilitet som när hon arbetade i Malmö, samtidigt som hon har en helt annan livsstil nu. Och hon älskar fortfarande att bo i Baskemölla!

Cecilia tycker att den största utmaningen med att verka från landsbygden har varit att övertyga potentiella kunder i storstadsregionerna att Österlen faktiskt inte är så långt bort (det tar bara en timme med tåg till Malmö!). Och att det faktum att hon verkar utanför Malmöregionen faktiskt inte är något hinder för samarbeta. Cecilia erbjuder till exempel både coaching hos sig i Baskemölla, likväl som att träffas hos kunden, och kan på så sätt överbygga den skepsis som kan finnas mot hennes postadress.

Med 13 års erfarenhet av att verka ifrån Österlen har Cecilia sett en hel del människor göra samma resa som hon själv och hennes första råd för den som vill ta steget att flytta från storstaden till landsbygden är främst att engagera sig lokalt. Genom att gå med i lokala organisationer kan man träffa både kunder och få nya företagsidéer, samt lära känna nya människor.

Att vara medveten om att det tar tid att bygga upp en verksamhet, är också viktigt menar Cecilia. Det är viktigt att ha en buffert, då man kanske inte kan ta ut så mycket lön ifrån sin nya verksamhet i början, eller få vinst redan första säsongen.

Att vara ödmjuk inför trakten och dess befolkning, är också ett gott råd. Som nyinflyttad kan man bete sig som nyförälskad och känna att man sitter på alla lösningar. Cecilias råd är att möta grannar med öppenhet och nyfikenhet. Och att vara beredd på kulturkrockar.

Det var fint att få höra om Cecilias erfarenheter kring att bygga upp en verksamhet på Österlen och hur hon har lyckats att kombinera att bo utanför en storstad samtidigt som hon har en vidare kundkrets både på och utanför Österlen. Just detta att engagera sig lokalt verkar ju vara en av grundstenarna för en lyckad flytt, och det var även något som Daniel i Vittangi lyfte fram.

Jag hoppas på att kunna fortsätta att göra intervjuer kring #flyttenfrånstan, kanske mest för att jag tycker att det är så roligt att få höra hur andra människor ha gjort den här resan. Förhoppningvis kan även intervjuerna komma att vara inspiration för andra som går i liknande tankar.

 

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Lämna en kommentar

Trolldruvans blomsterhandel, Glemmingebro

I förmiddags, när det var riktigt rusk väder, så åkte jag och svägerskan till Trolldruvans blomsterhandel i Glemmingebro. Precis den sorts färgkavalkad man behöver insupa när man återigen börjar tvivla på vårens ankomst. Förutom snittblommor och blommor att plantera, har de även underbart söta blomgrupper.

Deras öppentider under påsk:
🐥Måndag-skärtorsdag: 10-18
🐥Långfredag: 10-14
🐥Påskafton: 10-14
🐥Påskdagen: 10-13
🐥Annandagpåsk: stängt

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | 1 kommentar

Vitsippsbackar och ramslök

Igår när det blåste alldeles för mycket på slätten nere hos oss, så tog jag och gick runt Gyllebo sjön. Backarna var täckta av vitsippor och ramslök. Tänkte att vi borde göra en familjeutflykt dit snart igen. Det finns så många fina rastplatser där, och de som ligger på västra sidan av sjön kan man köra bil till, vilket gör det lättare för små barnben.

Cirka fem kilometer är det runt sjön och det är lätt terräng att gå i. Tog mig en knapp timme, inkluderat många fotostopp.

Vad är det med folk och deras kvarlämnade engångsgrillar???

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Mathantverk i Södermanland

Anders driver idag matföretaget Archangelica på en gård utanför Vingåker i Södermanland. Efter tre år på heltid på gården så kan han nu sälja allt han producerar och går precis runt, och förra året vann han två utmärkelser i SM i Mathantverk. Med nichade produkter och en trogen skara butiker i Östergötland och Södermanland, samt matmarknader, står Anders nu inför beslutet om hur han ska gå vidare och expandera.

En framgångshistoria kring att starta en ny affärsverksamhet på landsbygden och när vi pratas vid så är jag imponerad över hur mycket han har åstadkommit på bara tre år.

Anders bakgrund är som journalist i Stockholm. Han hade dock länge haft en längtan att flytta ut på landet och när han erbjöds ett jobb i Nyköping sålde han 3an i Stockholm, köpte en etta i Nyköping och lade resten av kapitalet i en gård utanför Nyköping. Gården, Larslund, var noga utvald. Han ville inte ha en allt för mycket mark och samtidigt ett hus som inte behövde allt för mycket renoveringsarbete. Han spenderade sen all sin lediga tid på gården och var bara i Nyköping under jobbveckorna. När hans avdelning sen skulle stängas ned ett par år senare, förhandlade han sig fram till ett avgångsvederlag och gav sig själv 18 månader att börja tjäna pengar på gården.

Utan tidigare erfarenhet av jordbruk eller matproduktion, var det första han gjorde att gå en utbildning vid Eldrimner, Nationellt resurscentrum för mathantverk i Östersund. “Man kan inte försörja sig på råvarorproduktion på liten skala, man måste förädla och nischa sig” konstaterar Anders. Han utgick från vad han kunde odla på sin gård och gick därför en utbildning inriktad mot frukt och bär. Han säger att för honom var kursen ovärderlig. Inte bara lärde han sig praktiskt kring matproduktion och mathantering men även värdefull kunskap om regelverk som man som matproducent måste följa. Att Eldrimner fortsätter att erbjuda stöd till sina elever även efter att de har lämnat utbildningen har Anders haft stor nytta av, till exempel i kontakter med livsmedelsverket kring hans produkter.

Anders utbud har långsamt vuxit fram. Efter att ha startat med ett större sortiment av produkter så fann han att konkurrensen var alldeles för stor för mer generella produkter, så som ekologisk must till exempel,  för att han skulle kunna gå runt. Han fick då ta sig en ny funderare om vad han kunde producera som skulle vara unikt nog att lyfta intresset för hans produkter. Han tittade på vad just Larslund gård producerade och kom fram till att rabarber skulle kunna vara en råvara att satsa vidare på. Ur den idéen föddes rabarberglöggen som har blivit en storsäljare, liksom blåbärssåsen med chili. Båda produkterna vann en guldmedaljer på SM i Mathantverk 2016,

På ett liknande sätt spenderade Anders en vinter med att testa sig fram till den rätta smakbalansen i sin honungschili, som han nu säljer till butiker i Södermanland och Östergötland. De flesta butiker han säljer till har faktiskt tagit kontakt med Anders direkt och sedan i höstas säljer han allt han producerar.

Att Anders har skapat allt detta från sin egen gård och tillverkning i sitt eget kök, samtidigt som han driver gården med en hållbarhetstanke och jobbar i sin skog under vinterhalvåret för att få in sin egen ved, låter som en framgångssaga på temat Flytten Från Storstaden. Och Anders driver också bloggen Från Stockholm till vägens slut där han skriver om arbetet på gården och hur han utvecklar sina produkter. Själv säger dock Anders att det han tycker är den största utmaningen “är att allt går så långsamt”. Från hur lång tid det tar från att ny rabarber planteras till att det kan skördas (tre år), till att etablera sig och få ut sina produkter i butiker (butiker vill oftast testa ett mindre parti först och beslut om att hålla en ny produkt serier händer inte i en handvändning), och tiden involverad i att söka och invänta svar om EU bidrag.

Samtidigt skulle Anders inte vilja ha det på något annat sätt. Han är väldigt nöjd med sin nya livsstil och den frihet det ger honom att bestämma över sin egen tid. Han medger dock att det finns vissa utmaningar. Till exempel skulle han vilja kunna sälja sina varor via en webbbutik men har ännu inte hittat en tillförlitlig transportlösning som innebär att han kan skicka varorna från sin gård till köparen på en dag.

Att bryta sig i på Stockholmsmarknaden, som ju är den största marknaden i Sverige, ser han som nästa steg. Många turister som prövat hans produkter lokalt har frågat var i Stockholm de kan köpa hans varor men hittills har han inte lyckats hitta distributörer i huvudstaden på samma sätt som han har lyckats etablera sig lokalt.

Som föredetta journalist vet han värdet av en bra story och det är en av de erfarenheter från hans tidigare arbeten som han känner att han verkligen har kunnat bruka i sitt nya liv som mathantverkare. Utan pengar på att kunna lägga på reklam och marknadsföring har Anders kunnat vända sig till sitt kontaktnät av journalister och föredetta kollegor för att sprida historien om Larslund. Och redaktionellt utrymme är naturligtvis så mycket mer värdefullt än reklamplats.

Anders främsta råd till den som drömmer om att starta upp gårdsverksamhet att främst ha ett startkapital, just därför att allt tar så mycket längre tid an man förväntar sig. Och att driva en gård, även om man gör mycket själv, kostar så mycket mer pengar än man först kan tänka sig. Nya stängsel eller nya traktordäck är sådana saker som man kanske inte lägger in i budgeten men som kostar ordentligt med pengar.

Han nästa råd är att inte köpa en för stor gård. På Anders 2.5 hektar känner han att det inte blir en ekonomisk förlust om han inte brukar all jord. Men med den investering en större gård innebär kommer även pressen att bruka mer mark, vilket kan vara tufft för en nybörjare. Och om man lagt större delen av sin investering i mark och fastighet finns det mindre pengar kvar för driftskostnader. På sin blogg ger Anders många fler råd kring hur man kan starta upp gårdsverksamhet och delar med sig av sin erfarenhet att ta steget från storstad till landsbygd.

Det gick bra för Anders i höstas och nu planerar han hur han kan expandera under våren. Ska han satsa på mer förädling eller mer odling? Som ensam företagare måste han välja och han är bestämt sig på att lägga mer tid på förädling i år.

Jag tycker att det var så otroligt roligt att få prata med Andres och höra vad som driver honom och hur man rent praktiskt startar upp en gårdsverksamhet. Hur man måste satsa på produktutveckling och kundvård när man är ett litet enpersons företag. Och att man faktiskt kan få det att fungera och gå runt, även om, som Anders säger, det inte är något som man blir rik på. Men kanske rik på livskvalitet.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Lämna en kommentar

I Stockholm över helgen

Vi körde upp till Stockholm i torsdags. Sextiofem mil och jag var inte helt avslappnad inför tanken på sju timmars bilkörning med en 18 månaders i baksätet. Men det gick så otroligt bra. En rast efter 20 mil då vi alla sprang runt på en grässlänt och sen sov Edmund fram till Linköping där vi stannade i två timmar för att träffa släkt och fika. Sen sov han i en timme till och gnällde inte ett dugg när vi satt fast på eftermiddagstrafiken på Essingebron. (Det gjorde dock hans mor.) Lite svårt att få honom att somna sen på kvällen men det får man ta. (I det här fallet min man då, eftersom jag åkte till vänner för middag.)

Tänker att våra barn ju kommer att få åka den här sträckan ganska många gånger i sin barndom. Sen vi flyttade till Skåne har jag själv kört den varannan månad. Nu hoppas jag bara att de inte kommer att lida av åksjuka som jag själv gjorde som barn…

Hade en fin helg trots det hemska som hände. Som vanligt hade vi väldigt mycket sociala aktiviteter inplanerade. Kände oss väldigt mycket som storstadsbor när vi hade kompis dejt med barnen på parkleken vid Humlegården. (Edmund älskade det! Finns ju ingen lekplats hos oss, så han åkte rutschkana säkert 30 gånger på en kvart.)

Nu tillbaka på Österlen där vi håller på att förbereda oss inför påsken, Konstrundan och starten på Säsongen här på Österlen. Och jag kommer att fortsätta att lägga upp mina intervjuer med människor som berättar om #flyttenfrånstan. Härnäst berättar Anders om hur han gick från journalist i Stockholm till mathanterverkare på egen gård i Södermanland.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , | Lämna en kommentar

Att jobba som journalist från Vittangi

Daniel Åberg har jag följt ett bra tag via hans blogg. Daniel är journalist och författare och bodde tidigare i Stockholm där han bland annat jobbade för nöjesredaktionen på TT innan han blev frilansjournalist. Hans fru Johanna är född och uppvuxen i Vittangi utanför Kiruna, och för fyra år sedan bestämde de sig för att flytta upp till Johannas farmor och farfars hus, strax innan deras andra barn föddes.

Att ta steget från Södermalm till Vittangi, när man är kulturjournalist, verkar gigantiskt. Hur vågade ni? undrar jag. Daniel började att frilansa som journalist redan innan de flyttade och har fortsatt att göra det från Vittangi. ”Ganska mycket av det jag gjorde var ju ändå sådant jag skötte via telefon. Det var inte så många av de intervjuerna jag gjorde som krävde att jag befann mig någonstans rent fysiskt. Så den största delen av mina uppdrag kunde jag ju göra även från Vittangi”. På så sätt kunde Daniel på sätt och vis fortsätta sitt Stockholms-baserade frilansliv men samtidigt berättar han om dråpliga konversationer då uppdragsgivare tar för givet att han sitter i Stockholm (det finns ju inte på kartan att man som nöjesjournalist skulle befinna sig mer än fem tunnelbanestationer från Södermalm!) och undrar om de kan mötas om en timme eller så.

Att de kunde ha kvar lägenheten i Stockholm och hyra ut den, gjorde det lättare att ta steget, då det fanns möjlighet att ångra sig och flytta tillbaka om det inte fungerade. Att fastighetsmarknaden i Vittangi är relativt aktiv underlättade också beslutet att köpa hus i byn – de vet att de kan sälja och flytta om det skulle behövas.

Mycket av de jobb Daniel gör nu har kopplingar till de kontakter han knöt under TT-tiden. Många gånger är det redaktörer som sitter i Stockholm som är på jakt efter någon frilansare som kan skriva artiklar med Norrlandsvinkel. Och då de vet att Daniel numera arbetar ifrån Vittangi, så har han blivit lite av ‘vår man i Kiruna’ och behöver sällan själv pitcha in idéer till Stockholmsredaktörer. Men han har även gått in för att skapa sig en lokal närvaro och skriver direkt för lokala uppdragsgivare. När vi pratas vid har Daniel precis kommit hem ifrån Littfest i Umeå (en resa som tog nästan nio timmar med bil och kollektivtrafik hemifrån Vittangi) och han har blivit invald som ledamot i styrelsen för Norrländska Litteratursällskapet.

På det sättet har Daniel hittat en balans mellan sina olika jobb med både lokala och Stockholmsbaserade uppdragsgivare, och han skriver regelbundet för TT Nyhetsbyrån, Upsala Nya Tidning, Norrbottens Media, Internetworld, samt kundtidningsbyråerna Make Your Mark och Spoon. Samtidigt som han just nu skriver på tredje delen av Virus, hans Storytel original serie.

Resorna till Stockholm har inte blivit lika många som Daniel och Johanna hade tänkt sig då de först flyttade upp. Kostnaderna att transportera familjen de 120 milen ned till huvudstaden är ju inte obetydliga och som Daniel konstaterar, utan dagis och barnvakt i Stockholm så är det inte lätt att åka iväg och jobba därifrån.

Den stora utmaningen Daniel upplever med att jobba ifrån en by som Vittangi är den isolering som kommer med att jobba som frilansare. Då han tidigare satt på caféer i Stockholm och jobbade, skulle samma sak nu innebära en resa på en timme till Kiruna. Så han jobbar oftast hemifrån. De mer fysiska utmaningarna – internet och mobiltäckning – tycker han funkar bra nu, efter att ha varit struligare när de först flyttade upp. Och den här vintern har de bara haft ett enda strömavbrott, vilket annars kan de vara en regelbunden utmaning i vardagen i Vittangi.

Att ha lokalanknytning, i form av frun Johannas familj, tycker Daniel har gjort stor skillnad i hur snabbt familjen har anpassat sig efter flytten. Han uppskattar att barnen har så tät kontakt till morföräldrarna och sina kusiner, och att de kan röra sig med en helt annan frihet i byn än de skulle ha kunnat göra i Stockholms innerstad. Karriärsmässigt  verkar Daniel ha kunnat behålla många av sina kunder ifrån sin Stockholmstid, samtidigt som han har byggt upp lokala kontakter under de år som de bott i Vittangi.

Familjen har planer på att någon gång återvända till Stockholm men experimentet med Norrlandsflytten verkar ha fallit väl ut och just nu har de inga tankar på att flytta.

Efter att ha pratat med Daniel tänker jag att det är väldigt smart att behålla ett fotfäste i sin gamla miljö om man kan. Att veta att flytten och omställningen inte är för evigt. Att ha råd att prova ett tag för att se om det funkar. Att ha kunder som inte är platsbundna är naturligtvis ett suveränt sätt att fortsätta arbeta med samma inriktning efter en flytt som före, men att också envetet satsa på att skapa sig en lokal närvaro. Just vikten av lokalt engagemang är något som flera av de som jag intervjuat återkommer till, då de listar vad som hjälpt dem att hitta nya uppdragsgivare eller inkomstkällor efter en flytt ifrån storstaden.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Lämna en kommentar

#flyttenfrånstan

Som jag har skrivit förut så tycker jag att det är så spännande om att få höra om andra människor som har valt bort storstaden – varför de gjorde det, hur det har gått och främst, hur de försörjer sig. Då jag inte kan få tillräckligt av de här slags reportage från livsstilsmagasinen så beslöt jag mig för att prata med ett gäng personer som har lämnat storstadsregionerna och nu verkar och lever på landsbygden.  Hittills har jag genomfört tre intervjuer som kommer att släppas en om dagen med start imorgon. Och jag jobbar på att prata med många fler under hashtaggen #flyttenfrånstan. Först ut är Daniel Åberg, journalist och författare som flyttade från Stockholm till Vittangi i Kiruna kommun.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Lämna en kommentar

Tillträde och uthyrning

I måndags fick vi tillträde till huset vi kommer att hyra ut och vi har varit där och ordnat och fixat i några dagar. Det är ett sådant underbart hus med fina trägolv och en sådan väldigt hemtrevlig känsla. Det är fullt inrett och känns som någons hus snarare än en sommarstuga (vilket det ju heller inte är). De första gästerna kommer till påsk och det har varit så roligt att fundera på hur vi kan göra det så trevligt som möjligt för våra besökare, alla små detaljer för att göra en vistelse i huset någonting extra. (Huset ligger ute både på Blocket och Airbnb.)

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Lämna en kommentar

En sommardag i april

Scillan har gjort gräsmattan alldeles ljusblå

Vilken helg! Det var sommarväder i lördags och vi har varit ute så mycket som möjligt och pysslat i trädgården. Så mycket pyssla det nu går med en ett-och-halvt åring som ramlar omkull i ett, vill doppa sig i vattentunnan och gräva upp rabarberknopparna. Har äntligen kunnat hänga ut tvätt på tork, vilket gav sådana otroliga sommarkänslor.

På lördagen var vi inbjudna på inflyttningslunch av kommunen. Simrishamn har ju historiskt sett haft fler som dör än som föds, så inflyttningen är viktig för kommunen. Förra året var vi bland de 1600 som flyttade hit, och blev därmed inbjudna på lunch till Marint Centrum nere i hamnen, för lunch tillagad av En Gaffel Kort. Ett himla fint initiativ tyckte jag, som gav oss en chans att få träffa både politiker och kommunalanställda. Dessutom gav det mig ett tillfälle att lämna gummistövlarna hemma och åka in till Simrishamn. Kan väl här även outa min mage. Baby nummer två är förväntad till augusti.

Under lunchen så frågade en av de kommunalanställda hur många av oss som hade uppfyllt en dröm genom att flytta hit. Och det var ju de flesta av oss som räckte upp handen. Och det är väl det som är speciellt med den här delen av landet – att man flyttar hit genom ett aktivt val. Att det är en dröm som många när, att flytta till Österlen. Och när jag gick med solen i ansiktet i lördags – både längs hamnen i Simrishamn och i trädgården bland scillor och påskliljor – så var jag så lycklig för jag har just uppfyllt den drömmen.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Lämna en kommentar

En kort USA resa, eller Den Långa Vägen Hem

På Pressbyrån i Hyllie, som måste vara det minst glamourösa av alla oglamorösa ställen, och där jag tycker att jag hat spenderat alldeles för mycket tid de senaste åren.

Har precis kommit tillbaka ifrån några dagar i Washington för att hälsa på släkt och missade tåget med två minuter på Kastrup, vilket betydde att jag missade Pågatåget mot Simrishamn med fem minuter i Hyllie, vilket i sin tur betyder att jag har 55 minuter att spendera i Hyllie med Pressbyrån och McDonald’ssom enda alternativ denna små-regniga och kyliga onsdagsmorgon.

Efter en timmes väntan ställs tåget in, vilket betyder ytterligare en timme tills nästa Simrishamnståg går. Här bryter jag ihop lite. Har varit vaken i ett dygn, är inte klädd för blåsten och kylan, och vill bara hem. Har nu hoppat på tåget till Ystad och får se hur jag tar mig vidare.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter | Lämna en kommentar