Att jobba som journalist från Vittangi

Daniel Åberg har jag följt ett bra tag via hans blogg. Daniel är journalist och författare och bodde tidigare i Stockholm där han bland annat jobbade för nöjesredaktionen på TT innan han blev frilansjournalist. Hans fru Johanna är född och uppvuxen i Vittangi utanför Kiruna, och för fyra år sedan bestämde de sig för att flytta upp till Johannas farmor och farfars hus, strax innan deras andra barn föddes.

Att ta steget från Södermalm till Vittangi, när man är kulturjournalist, verkar gigantiskt. Hur vågade ni? undrar jag. Daniel började att frilansa som journalist redan innan de flyttade och har fortsatt att göra det från Vittangi. ”Ganska mycket av det jag gjorde var ju ändå sådant jag skötte via telefon. Det var inte så många av de intervjuerna jag gjorde som krävde att jag befann mig någonstans rent fysiskt. Så den största delen av mina uppdrag kunde jag ju göra även från Vittangi”. På så sätt kunde Daniel på sätt och vis fortsätta sitt Stockholms-baserade frilansliv men samtidigt berättar han om dråpliga konversationer då uppdragsgivare tar för givet att han sitter i Stockholm (det finns ju inte på kartan att man som nöjesjournalist skulle befinna sig mer än fem tunnelbanestationer från Södermalm!) och undrar om de kan mötas om en timme eller så.

Att de kunde ha kvar lägenheten i Stockholm och hyra ut den, gjorde det lättare att ta steget, då det fanns möjlighet att ångra sig och flytta tillbaka om det inte fungerade. Att fastighetsmarknaden i Vittangi är relativt aktiv underlättade också beslutet att köpa hus i byn – de vet att de kan sälja och flytta om det skulle behövas.

Mycket av de jobb Daniel gör nu har kopplingar till de kontakter han knöt under TT-tiden. Många gånger är det redaktörer som sitter i Stockholm som är på jakt efter någon frilansare som kan skriva artiklar med Norrlandsvinkel. Och då de vet att Daniel numera arbetar ifrån Vittangi, så har han blivit lite av ‘vår man i Kiruna’ och behöver sällan själv pitcha in idéer till Stockholmsredaktörer. Men han har även gått in för att skapa sig en lokal närvaro och skriver direkt för lokala uppdragsgivare. När vi pratas vid har Daniel precis kommit hem ifrån Littfest i Umeå (en resa som tog nästan nio timmar med bil och kollektivtrafik hemifrån Vittangi) och han har blivit invald som ledamot i styrelsen för Norrländska Litteratursällskapet.

På det sättet har Daniel hittat en balans mellan sina olika jobb med både lokala och Stockholmsbaserade uppdragsgivare, och han skriver regelbundet för TT Nyhetsbyrån, Upsala Nya Tidning, Norrbottens Media, Internetworld, samt kundtidningsbyråerna Make Your Mark och Spoon. Samtidigt som han just nu skriver på tredje delen av Virus, hans Storytel original serie.

Resorna till Stockholm har inte blivit lika många som Daniel och Johanna hade tänkt sig då de först flyttade upp. Kostnaderna att transportera familjen de 120 milen ned till huvudstaden är ju inte obetydliga och som Daniel konstaterar, utan dagis och barnvakt i Stockholm så är det inte lätt att åka iväg och jobba därifrån.

Den stora utmaningen Daniel upplever med att jobba ifrån en by som Vittangi är den isolering som kommer med att jobba som frilansare. Då han tidigare satt på caféer i Stockholm och jobbade, skulle samma sak nu innebära en resa på en timme till Kiruna. Så han jobbar oftast hemifrån. De mer fysiska utmaningarna – internet och mobiltäckning – tycker han funkar bra nu, efter att ha varit struligare när de först flyttade upp. Och den här vintern har de bara haft ett enda strömavbrott, vilket annars kan de vara en regelbunden utmaning i vardagen i Vittangi.

Att ha lokalanknytning, i form av frun Johannas familj, tycker Daniel har gjort stor skillnad i hur snabbt familjen har anpassat sig efter flytten. Han uppskattar att barnen har så tät kontakt till morföräldrarna och sina kusiner, och att de kan röra sig med en helt annan frihet i byn än de skulle ha kunnat göra i Stockholms innerstad. Karriärsmässigt  verkar Daniel ha kunnat behålla många av sina kunder ifrån sin Stockholmstid, samtidigt som han har byggt upp lokala kontakter under de år som de bott i Vittangi.

Familjen har planer på att någon gång återvända till Stockholm men experimentet med Norrlandsflytten verkar ha fallit väl ut och just nu har de inga tankar på att flytta.

Efter att ha pratat med Daniel tänker jag att det är väldigt smart att behålla ett fotfäste i sin gamla miljö om man kan. Att veta att flytten och omställningen inte är för evigt. Att ha råd att prova ett tag för att se om det funkar. Att ha kunder som inte är platsbundna är naturligtvis ett suveränt sätt att fortsätta arbeta med samma inriktning efter en flytt som före, men att också envetet satsa på att skapa sig en lokal närvaro. Just vikten av lokalt engagemang är något som flera av de som jag intervjuat återkommer till, då de listar vad som hjälpt dem att hitta nya uppdragsgivare eller inkomstkällor efter en flytt ifrån storstaden.

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *