Tistlarna

I sommarhuset i Roslagen var jorden sandig och väldränerad. Det är den enda jord jag är familjär med. Inte för att jag någonsin odlade eller tog hand om några växter där men jag klippte gräsmattan och höll undan slyn. Och aldrig att det var några brännässlor eller tistlar på gräsmattan där. Här hemma är jorden helt annorlunda – lerig och välgödslad. Tror jag tog upp femtio tistlar igår. Brännässlorna är svårare. De är så veka och inte lika lätta att få upp med rötterna. Jag hört att bara vi håller gräsmattan kortklippt så försvinner de. Men jag minns hur det var att springa på min mormor och morfars välskötta gräsmatta när det plötsligt sved till för att någon liten nässla hade letat sig upp. Så om min morfars idoga gräsklippande inte tog kål på dem, så undrar jag hur vi ska klara det.

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *